Illusionen om alpha

Vare sig man använder sig av p/e-tal eller ritar ut stöd- och motståndsnivåer så eftersträvar varje aktiehandlare samma sak: överavkastning, eller alpha. Att generera avkastning högre än den som en indexfond hade gett utan att samtidigt ta på sig mer risk är dock långt mycket svårare än det kan se ut. Varje gång en affärs görs måste en avgift betalas vilket direkt sätter positionen i en förlust, ju fler affärer som görs desto svårare är det att ta igen den här förlusten och hålla takt med index.

För att få någon sort chans att hålla ikapp med marknaden efter avgifter tar aktiehandlare till de mest påhittiga metoder. Det vanliga sättet att försöka hantera den slumpmässighet marknaden uppvisar är att utgå från att de redan tillgängliga bitar av information kommer att vara avgörande för framtida avkastning. Utifrån det försöker handlare hitta mönster som de anser kommer att ge en avkastning som överstiger både courtagekostnader och de avkastning som en indexfond ger. Här kommer dock en av människans mer påträngande psykologiska beteende fram. Genom vår evolutionära historia har vi varit beroende av vår förmåga att uppfatta mönster och samband i vår omgivning. Denna förmåga har utvecklats till den grad då vi oftare än inte accepterar ett bakomliggande mönster hellre än att se händelse som ett resultat av slumpen. Det har råkat vara så att det naturliga urvalet kan ge efter för beteende som gör att människan kopplar samman tillbedjan av övernaturliga väsen med god jaktlycka när samma beteende låter oss upptäcka att rätt tid att så grödor sammanfaller med specifika stjärnmönster på himlen. Det är inte helt absurd att jämföra vissa investeringsmetoder med religion och vidskepelse (därav den finurliga titeln). Kanske det roligaste exemplet på människor förmåga att identifiera mönster utan mening i aktiepriser är med subjektiv tekniska analys. Grafritande handlare har funnits i hundratals år och deras tillvägagångssätt har inte ändrat sig mycket. I grunden ligger ett subjektivt sätt att böja gångna händelser så att de bäst passar in i en bestäms slutsats. Ta Elliots vågoteori som ett exempel, där den grundläggande hypotesen är att alla aktiepriser rör sig i bestämda mönster.



Den slumpmässiga naturen hos aktiepriser gör att de mer än väl går att kopplas samman med de vågor som handlare som använder sig av metoden avser att rita. Problemet är dock att den subjektiva bedömningen inte erbjuder någon fördel i aktiehandel, det finns en mängd olika sätt olika personer kan rita strecken på sina grafer och komma till olika slutsatser. För att vi ska kunna vara säkra på att det fungerar, samt att det överhuvudtaget ska vara värt att handla på så måste det vara falsifierbart. Går det inte att bevisa att avkastningen hos en metod kan ge högre avkastningen än vad slumpen tillåter så är metoden helt och hållet värdelös och i det närmaste jämförbar med bön till de övernaturliga. Det är den här falsifierbarheten som skrämmer så bort aktiehandlare, de verkar föredra de luddiga och otydliga metoderna framför de som faktiskt gör verifierbara gissningar. För så länge det inte finns ett definitivt svar så kan inga fel bevisas och illusionen bibehållas. För att bortförklara dåliga affärer så kommer handlaren att referera till hur omständigheterna egentligen gjorde att han kunde handlat på ett annat sätt som gett rätt svar. Vinstgivande affärer kommer att förstärka tro på metoden för varje gång utan att de ses i relation till hur slumpmässiga de var.

Det är svårt att producera alpha, och att hantera slumpen inverkan på ens sparkapital kan vara ännu svårare. Hur mycket vi än vill det så finns det händelser som inte går att förutse hur mycket vi än försöker. En viktig fråga alla som handlar aktier måste ställa sig är vad de tror att deras fördel över de andra handlarna ligger i. Kan man inte svara säkert på den frågan har man ingen och gör bäst i att låta kapitalet ligga stilla. Med hänsyn till hur svårt det är och hur få som i slutända lyckas måste alla påståenden om förmåga till överavkastning granskas och kritiserar, samt ses med ett respektfullt användande av statistik för att kunna ses som en sann källa av alpha.